Hitta den billigaste biluthyrningen i Tórshavn på Färöarna genom att jämföra priser och tillgängliga hyrbilar på Hyrbilinfo.se. Om du ska köra bil på Färöarna kan du här nedan läsa mer om landet, historian, geografin med mera.
Färöarna består av 18 bebodda och ett antal obebodda öar och skär. Den totala ytan är 1 399 kvadratkilometer. Skärgården ligger cirka 370 km norr om Skottland, halvvägs mellan Norge och Island och halvvägs mellan Danmark och Grönland. På huvudön Streymoy (372 kvadratkilometer) ligger huvudstaden Tórshavn med cirka 15 000 invånare. Öarna är höga, skoglösa klippöar som genomskärs av smala fjordar och sund och som har några av världens högsta bergssluttningar. Den högsta punkten är Slættaratindur på Eysturoy (882 m över havet). Klimatet är fuktigt med många dagars regn eller dimma. Den genomsnittliga temperaturen är 3 grader i januari och 10 grader i juli.
Befolkningen var 47 700 den 1 januari 2003. Språket färöiska är besläktat med isländska, men påverkat av bland annat danska. Det finns en rik litterär tradition från legender och medeltida föreställningar till modern poesi och prosa. Två framstående färöiska författare är kusinerna Jørgen Frants Jakobsen och William Heinesen vilka valde att skriva på danska och fick en stor läsekrets utanför Färöarna. Många andra goda skribenter är bland andra Hedin Bru. Även konsten att måla står högt i kurs och Samuel Joensen-Mikines var bland sin tids bästa konstnärer i Norden.
Undervisningsspråket i skolorna är färöiska med danska som första och engelska som andra främmande språk. Efter grundskolan finns det gymnasium, folkhögskola, sjuksköterskeskola, yrkesskolor, tekniska skolor, navigeringskola, handelsskola och lärarhögskola. 1990 fick den lilla färöiska akademin status som universitet, men de flesta på Färöarna som vill ha universitetsutbildning skaffar sig den i Danmark.
Det finns flera tidningar, varav Dinmalætting med en upplaga på ca. 10 000 exemplar är den största, samt radio och Tv.
På 700-talet slog sig några isländska munkar ner på Färöarna, men redan på 800-talet bebyggdes öarna av norska bönder, och 1035 blev Färöarna en del av Norge. Liksom de andra Nordatlantiska öarna följde Färöarna Norge in i personalunionen med Danmark 1380, och de förblev liksom Island och Grönland under dansk suveränitet även efter 1814 (då Norge tvingades in i en union med Sverige).
I mitten av 1800-talet var Färöarna representerade i den danska Riksdagen och det kungliga handelsmonopolet avskaffades. Detta ledde till en snabb ekonomisk utveckling och en begynnande önskan om självstyre eller självständighet. Denna önskan intensifierades under andra världskriget, när öarna var besatta och skyddade av britterna och i fem år avskurna från det tyskockuperade Danmark.
Politiskt system
År 1948 fick Färöarna hemmastyre, men Danmark behöll kontrollen över bland annat Utrikes- och försvarspolitiken samt rättsväsendet, och den danska monarken förblev statschef. Detta arrangemang gäller fortfarande, även om Färöarna upptrader relativt självständigt utåt sett, har sin egen flagga och plats i Nordiska rådet. Det var också ett starkt tecken på färöisk självständighet när man valde att inte följa Danmark in i dåvarande EG (nu EU) 1973.
Färöarna har två medlemmar i Folketinget och det finns färöiska rådgivare i stats- och utrikesministerierna. Dessutom har hemmastyret sin egen representation i Köpenhamn.
Parlamentet i Tórshavn, lagtinget, är en lagstiftande församling med 27 medlemmar. Antalet kan ökas upp till 32 om det är nödvändigt för att uppnå en rättvis fördelning av partierna. Lagtinget utser regeringen, landsstyre, vars ledare kallas lagmannen.
De politiska partierna är uppdelade på den vanliga höger-vänster axeln, men också på en annan axel enligt deras syn på relationen med Danmark. Socialistpartiets republikaner arbetar för utträde och det samma gör det lilla borgeliga Självstyrepartiet, medan det konservativa Folkeflokken är splittrat i frågan. Det liberala Samlingspartiet och Socialisterna vill bevara en koppling till Danmark. Centern är osäker.
Mini Fiat 500 Kompakt Toyota Corolla Mellanstorlek Nissan Qashqai
Fram till valet i lagtinget i april 1998 hade viljan till ökad autonomi vunnit styrka, särskilt på grund av en konflikt med Danmark om hanteringen av en ekonomisk och finansiell kris på Färöarna. Tre partier var för fullständigt oberoende: Folkeflokken, Självstyrepartiet och Republikanerna. De gick starkt framåt i valet och fick 18 av de 32 mandaten och kunde bilda regering tillsammans. Republikanerna blev det största partiet, men Folkeflokkens Anfinn Kallsberg blev lagman.
Regeringen angav i sitt program att dess huvudsakliga syfte var att ge Färöarna status som självständig stat inom fyra år. Förhandlingarna med Danmark inleddes i maj 2000. Men de körde fast efter några månader. Budskapet från Danmark var tydligt; Det fanns inget motstånd mot färöisk självständighet, men i det fallet var avsikten att avveckla det ekonomiska stödet under fyra år och sedan behandla Färöarna som vilket annat nordiskt broderland. Färöarnas regering hade hoppats på en avveckling över 15 år. En planerad folkomröstning om en tidsplan för självständighetsprocessen genomfördes aldrig eftersom den allmänna opinionen hade blivit klart negativ under tiden.
Regeringsskiftet i Danmark under hösten 2001 förbättrade förhandlingsklimatet mellan Köpenhamn och Torshavn. I februari 2002 enades man om att Färöarna kommer att överta polisen och ansvar för invandrings- och flyktingfrågor. Lagtingsvalet i april 2002 gav dubbelt oavgjort med mandaten fördelade 16-16 både mellan vänstern och borgerliga och mellan anhängare och motståndare till full självständighet. Självständighetskoalitionen hade förlorat sin majoritet, men kunde fortsätta i regeringsställning med stöd av Centern: s enda mandat.
Anfinn Kallsberg förblev sittande som lagman och förhandlade fram ett regeringsprogram där kravet på självständighet tonades ner, vilket republikanerna motvilligt var tvungna att acceptera.
År 2003 kom man överens med Danmark om att Färöarna själva får bestämma över ansvaret och finansieringen av de få sociala frågor som fortfarande hanteras från Köpenhamn. År 2004 enades man om att Färöarna skulle kunna förhandla internationellt på Konungariket vägnar i frågor som särskilt rör dem.
Växande oenighet mellan Folkepartiet och Republikanerna fick koalitionen att falla och nyval hölls i januari 2004. En mycket gynnsam period för fisket under 1990-talet ersattes av kriser, stora bekymmer för ekonomin och minskad övertygelse om att öarna kan klara sig utan stöd från Danmark. Socialisterna gick framåt och deras ledare Johannes Eidesgaard blev ny lagman och ledare för en koalition med Sambandspartiet och Folkeflokken. Öarna har därmed ett styre utan de partier som går mest in för självständighet.
Ekonomi och affärsverksamhet
Historiskt sett var jordbruket den huvudsakliga sysselsättningen på Färöarna. Fåruppfödningen var så dominant att den gav öarna deras namn och den är fortfarande mycket omfattande.
Fisket drevs ursprungligen i en blygsam skala nära kusten och från öppna båtar. I slutet av 1800-talet började de färöiska fiskarna att köpa havsgående segelfartyg av brittiska fiskare som hade gått över till ångmaskiner. Idag är havsfisket en mycket viktig industri, och fisk och fiskprodukter står för nästan 100 procent av Färöarnas export.
En del av den färöiska köttförsörjningen baseras på grindvalar. De små valar flytta i stora flockar, som ibland kan drivas in på grunt vatten där de slaktas. Denna fångst har väckt protester bland miljöskydd och djurskyddsföreningar utomlands; Men beståndet är inte hotad, och färöingarna kommer inte att avstå från denna urgamla, traditionella fångst.
Det lukrativa distansfisket tvingades man minska eftersom andra länder utvidgade sina fiskezoner och hälften av fångsten tas nu vid Färöarna. Övergången till detta fiske krävde nya båtar och redskap och från mitten av 1970-talet gjordes betydande investeringar i fiskeflottan, inom havs- och fiskenäringen. Dessutom investerades stora summor på infrastrukturen med bra vägar, tunnlar, broar, idrottsanläggningar, offentliga byggnader och privata bostäder, och mycket pengar lånades i Danmark och utomlands.
Resultatet blev en överhettad högkonjunktur under åren 1986-1988, och färöingarna blev vana vid en levnadsstandard något över den danska. Utlandsskulden överskred gradvis öarnas BNP och finanspolitiken var slapp. När fisket fick problem utlöstes en accelererad lågkonjunktur i vars spår det följde en rad konkurser och något helt nytt för Färöarna, nämligen arbetslöshet. Det drev många färöingar till att flytta från öarna, inte minst till fiskestäderna på Jylland. Öarnas befolkning sjönk med en tiondel.
Färöarna fick hjälp av den danska staten att sanera sina skulder på villkor att finanspolitiken skärptes kraftigt och kom under dansk tillsyn. Stödet var effektivt och kostade Danmark en miljard kronor utöver det årliga klumptillskottet till statskassan, även det på 1 miljard kronor, men fick av många färöingar lågt betyg för konstnärligt uttryck (för att använda en konståkningsterm).
1990-talet präglades av högkonjunktur och 2002 minskades Danmarks bidrag på det dåvarande landsstyrets eget initiativ med en tredjedel till drygt 600 miljoner kronor som motsvarar cirka 16 procent av inkomsterna i statskassan. Avsikten var att inleda en process för ekonomiskt oberoende. Oppositionen varnade för att konjunkturläget skulle vända, och det ände 2003-2004. Fiskpriserna på världsmarknaden har sjunkit medan fångsterna har minskat, eftersom vissa arter har fiskats för hårt, och öring- och laxodlingen i havsjordbruket har drabbats av infektionssjukdomar.
England, Danmark och Färöarna enades i maj 1999 om gränserna för havsområdet väster om Shetlandsöarna och sydöst om Färöarna. Sedan dess har Färöarna tillåtit utländska företag att söka efter olja. Tillräckliga kvantiteter har dock ännu inte hittats för att kunna utnyttjas kommersiellt.
Fartyg och flyg förbinder Färöarna med omvärlden. Öarnas enda flygplats ligger på Vágur (vågø) väster om huvudön Streymoy (Strømø) och är svår att använda. Öarna är sammankopplade med färjelinjer och vägtunnlar och vägnätet är väl utvecklad.
Turismen spelar ingen större ekonomisk roll; Men öarna har många attraktioner, först och främst en unik, dramatisk natur, ett rikt fågelliv och fina möjligheter för sportfiskare.
